Jag har väntat på ett regn att förlora mig i.
& nu kom det. Ordentligt. Tur att jag hann hem. Det är fruktansvärt obekvämt att cykla i regn. Blir nog bussen till jobbet imorgon. Ja, jag är lat. Men en av fördelarna med mitt jobb är att den vardagliga latheten hos mig försvinner och jag blir likt en hamster i sitt spinghjul. Springer upp och ner på byggställningarna. Det går åt energi. Fett blir till muskler. (Hoppas jag.) Jag orkar cykla för alla tusen uppförsbackar som finns i denna stad. Fast det kanske endast beror på motivation. Jag har ingen aning.
Idag tänkte jag på lite olika saker. (No kidding?!)
En sak var att: Det är mystiskt, kusligt och lite sjukt att det kan hända så extremt mycket under ett kort litet fjuttigt år av ens liv. Det är weird att jag ändå samtidigt befinner mig på samma ruta som förr, när det gäller vissa saker. Det känns som att jag hann leva 4 år mellan förra sommaren och idag.
(Sitter dessutom i exakt samma kläder som för två sommrar sedan. Mina röda shorts och min svarta billabongtröja från Lübeck. Jag va sjuk när vi va där. Så jag tröstshoppade väl lite antar jag. Ont i halsen som vanligt kommer jag ihåg. Vilket va till min stora besvikelse för att det va just frukosten på hotellet och maten som jag mest sett fram emot under resan. Förvånande dock. Well.