Bon

Jag vidgar bröstkorgen mot skyn
pressar ryggraden mot jorden

stilla, jag vill att allting ska förbli stilla.


Ser fram emot det som snart blir min morgondag, en händelse i tiden.
I livet.

Fyller mina
lungor
med syret som inte går igenom.
Jag vet hur det fungerar nu, hur det ser ut.

Bubblor, små bubblor tätt intill
varandra.
-ut, vidgas, in.
På repris.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback