....

Kom att tänka på den gången du gick och allt var förlorat.
Där satt jag med mina grönbruna ögon och såg med blåögd blick allt jag hade förstorat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback