I mitt huvud, låt säga under loppet av tre veckor:

Vecka 1:
- nu ska jag verkligen spara ut luggen en gång för alla!
- dreads är snyggt.
- ahh se där, en bild när jag hade bäbislugg. såg ju ganska okej ut.
- jag förstår inte hur jag kunnat vela ha dreads i 7 år? det är äckligt!

Vecka 2:
- nä men om man skulle virka ett par dreads i nacken igen?
- ska nog klippa upp håret som det va förut..
- borde spara ut håret tills sommaren.
- gaah jag ska nog klippa luggen.

Vecka 3:
- Yes nu har håret tovat ihop sig alldeles av sig själv, bäst jag hjälper till lite på vägen bara..
- jag har inget att göra, ja va smart jag klipper luggen. och det ska jag absolut göra på fulaste vis.
- HELVETE vilka tovor det ska vara öööverallt då. kul. det ser inte alls ut som ett fågelbo, nej absolut INTE?!
- åhh det börjar bli fler dreads. yes!
- Nooooooo det börjar bli fler dreads.
- Varför fick jag för mig att klippa till den mest tänkbart fula luggen som någonsin existerat hittills i världshistorien och alla andra historier som någonsin funnits?????
- JAG SKA ALDRIG MER KLIPPA LUGG ELLER SKITA I ATT REDA UT HÅRTOVOR...


//Utdrag från min hjärna under en treveckorsperiod helt enkelt//
Ah men det är ju absolut hur lätt som helst att veta vad jag vill imorgon, eller om två dagar, eller hur jag överhuvudtaget kommer se ut i skallen om fyra månader. Vem vet. Då kanske jag gått lös med rakapparat och hela köret..
(Gud bevara mig väl)

Yes det är ett väldigt futtigt i-landsproblem. Men jag skulle känna enorm tacksamhet om jag för en gångs skull kan ha en vilja angående håret som jag står fast vid låt säga..fem veckor? Det skulle vara fantastiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback