sven bruns gate. click them to open.
Jag saknar det lite ibland, nästan frenetiskt mycket.
Dessutom gör det ont med ovetskapen om ifall man någonsin
kommer träffa varandra igen.
Förhoppningsvis får jag det, åtminstone några av dem.
Jag knyter tummen hårt i min hand och önskar
att jag får chansen att springa in i /namn/ nästa gång vi är i samma stad.
Kommentarer
Trackback