WEASE

Sitter i en fotölj i min lägenhet. Känns konstigt, har nog aldrig riktigt suttit ordentligt i den sedan jag tog hit den. Ganska oskön. Men vacker. Precis som endel människor. Syftar inte på någon speciell. Men det är ju så.

Döm inte boken efter pärmen, eller något snarlikt, heter det ju. Och nog är det så! Jag hatar att bli dömd av andra. Men jag är nog lika bra på att dömma själv. Det blir väl så med åren, att man dömmer mer och fler. Katigoriserar in folk i olika fack för att det blir enklast så. Filtrerar liksom. 

Tror inte det är så bra att katigorisera. Alla har vi varsin historia. Vi har alla olika anledning till varför vi beter oss som vi gör, tycker som vi tycker och lever efter det. Men många lever inte som de lär. Sånt stör. Jag är inte heller bra på att göra det alla gånger

En timme kvar till jobb. Är nästan lite nervös. Brukar bli det när jag varit borta ett tag. Rädd för att ha glömt hur man gör. Rädd för att någonting farligt ska hända. Rädd för att bli akut sjuk. Jag är sån. Stressar upp mig för ingenting samtidigt som jag önskar det vore tvärt om. Skulle vilja stänga av nojjigheten och bara glida genom dagar med ett stort smile på mina läppar. Men antar att även det skulle få mig att tröttna tillslut..