Jag är inte min ångest
Det är väldigt viktigt att ibland påminna sig själv om det. Idag brast det vid kvart över tre ungefär. Då lämnade jag klassrummet och låste in mig på skoltoaletten tills att lektionen var slut. Det är ingenting jag skäms över att prata om. För jag är inte min ångest. Den är ingen del av mig som jag definierar mig med. Men den är en del av mig. Ju mer tiden går och ju mer medveten jag blir om att det existerar obalans inom mig desto lättare blir det att ta attackerna för vad dom är..
Efter gråt kommer glädje.. Typ.
Alla ni som också drabbas av ångestattacker; andas, minns vem ni är och låt inte ångest äta upp er!
Kommentarer
Cecilia Smith säger:
Tänk att du är stark & klarar av att leva med ångesten även fast det är svårt! Vi sitter i samma båt men fan så jävla bra vi är ändå! Massa kramar till dig
Trackback