Torrsnö & öppna fält.
Vaknade och termometern stog på minus 24 grader.
Tänkte först att den var trasig. Men insåg sedan att jag bor i Sverige och att det är vinter.
Vargavintern indeed.
En tant på bussen hem igår under eftermiddagen var antingen alkoholpåverkad eller bara oerhört pratglad. Hon satt och hade (enligt henne) en konversation med en kille, runt 17 år, om allt möjligt. Konversationen som snarare var en monolog med henne själv, handlade mest om hur otroligt kallt det var och att "Såhär mycket snö hade det minsann inte varit sen hon va liten" bla bla bla...
På tal om bussar. Stog och väntade på en ypperligt sen buss för några dagar sedan. Efter lite mer än en kvarts väntan hade allt fler människor (mest kvinnor i plus femtio åldern) anslutit sig till hållplatsen.
Generellt sett pratar ju inte vi i norden gärna med folk vi inte känner. Man står tyst och fint och försöker ta så lite plats som möjligt. Eller?
Jag vet inte om det var någon mental spärr som släppte helt plötsligt, men nästan exakt samtidigt började flera samtal föras mellan dessa kvinnor som tidigare varit okända för varandra. Som på beställning typ.
"Jaa, det är ju förskräckligt att man inte kan lita på busstrafiken nu längre, det va lättare förr"
"Det blir ju så glashalt, ja du förstår va, det går ju inte att cykla i detta väglag, tar bussen därför"
"Nää, nu ringer vi till den där busscentralen, kan man det?"
"Jaa nu har det gått för långt! Nu får de fixa en ersättningsbuss"
Bla bla bla, att klaga om saker med varandra va ju inte så svårt tydligen. Då kan man prata hur mycket som helst. Att klanka ner på människor, det kan man göra med okända människor. Men när det är en solig varm dag, bussen är i tid och allt flyter på som det ska, då är det nästan förbjudet att prata med varandra. Dumförklarad direkt om du öppnar munnen. Varför är det så? Varför kan inte alla människor vara lite mer avslappnade och glada och öppna? Varför ska det va något som gått snätt innan det är okej att öppna käften?
Bla bla, osammanhängande och weird. Nu ska jag ta en kopp kaffe nummer två i ordning för idag.
Radera och spola tillbaka. Ett inlägg sjukt ovärt att lägga på minnet. Så...gör som i Eternal sunshine of the spotless minde eller något, dunno.
Under 5 timmar
Under 5 timmar sover jag 40 minuter.
Under 5 timmar bakar jag tre burkar kakor.
Under 5 timmar hinner jag byta kläder ett flertal gånger.
Under 5 timmar mår jag illa under 3 timmar.
Under 5 timmar har jag varit i stan en gång & åkt buss tillbaka-fram-tillbaka.
Under 5 timmar har jag beställt mig en klänning.
Under 5 timmar har jag pluggat arkitektur väldigt länge.
Bla bla bla, intresseklubben skriver så att pennan glöder. Alla vill veta vad jag gjort under en femtimmarsperiod.
(Nu lyssnar jag på Winnerbäck, det kan ni ju lägga på minnet också)
Brända barn skriker högt.
(Nu måste jag verkligen skärpa mig & ta tag i pluggandet. Varför bor jag inte i Sälen för? Då kunde jag åkt snowboard nu istället för att slänga bort tiden på fronter, teknikprylar och brända kakor.)
En tallrik kräm
Sedan dess har jag hängt i Dart, väntat på bussen i Gottfridsberg, väldigt länge. För att jag var för lat för att gå ner till stan. Det är för mycket snö för att jag ska klara av att ta mig fram med mina fötter.
Imorgon har jag två prov och ett läxförhör. Har jag börjat plugga? Behöver nog inte ens svara igentligen. Därför vore det nu lämpligt att jag satt djupt insjunken i böckerna istället för att spendera tid på annat. Som att baka kärleksmums som jag just nyss har gjort. Ska ta ut dom ur ugnen om 1 minut. Sweet!
Önskar att jag var i fjällen.
No artificial colours or flavourings.
- En micrad avocado. Inte mycket för världen.
Dåligt intryck, men cleant avtryck. (he-he ordvitsen som inte ens är en ordvits. Äh det lät bättre i huvet) - Äter jelly bean med smak av...likör. Fruktansvärt. Den igentliga smaken är nog cocos.
- Nu en med päronsmak. Trots att den saknar associationer till kvällarna med för mycket av sötsliskig likör är den äcklig. Smak av snusk.
sex minuter kvar av det 18 dygnet i januari, ungefär.
Bild 1: blixt-ögon-posen
Bild 2: (Togs bort, såatte 404 not found som man säger i landet Internet) Nu blev det väl lite förvirrande..
Bild 3: Träd genom fönster (oh rly?) Va sjuka tjejen & ville ut och fota men fick nöja mig med fönsterfoto.
Bild 4: Say what? Chillar i dunsockar (om man kollar riktigt noga skymtas hjärtmönster på dom) "Hej Karin fem år gammal" Förövrigt failar dunisarna gällande att hålla fötterna varma. S-Ä-M-S-T
Bild 5: Underhållning på hög nivå under julaftons tidigare del av dagen. På bilden försegår ritning av diverse djurkroppsdelar på Kungafamiljen. Kronprinsessan klädde oerhört i sin elefantsnabel. Väldigt..klädsamt, indeed.
Bild 6: Min syster är söt! Själv har jag en oerhört röd jacka på mig.
Nyårslöften är de enda löften som är okej att man bryter... (eftersom de uppkommer oerhört impulsivt, under dimmiga timman)
Klassikern är ju att man när det blivit nytt år, ska sammanfatta det år som precis har varit.
Man ska ta upp alla roliga saker som man gjort, resor, allt tragiskt man varit med om, vad man dragit lär dom av, människor man lärt känna och människor man tappat kontakten med. Oftast ska man få det passerade året att låta så extremt lyckat och felfritt, eller så klagas det om hur fruktansvärt hemskt tråkigt man har haft det. Antingen svart eller vitt.
Personligen tycker jag att det är ganska kul att läsa vänner och bekantas sammanfattningar, men när jag har läst klart känner jag mig alltid lika tom. Det spelar ingen roll hur personens år har varit, har den haft det alldeles fantastisk blir jag tom av att det är någonting som aldrig mer kommer att komma tillbaka till personen (ehm, okej..ingen hänger med i mina tankebanor längre antar jag..men skitsamma) Men tänker man tillbaka på något som varit sjukt kul är man ju också medveten om att man troligtvis aldrig mer kommer att vara med om exakt samma sak...Och om personen har haft ett surt år är det ju självklart att det känns tomt/sorgligt just därför.
Just därför kommer jag inte att göra någon resumé av hur hela 2009 var.
Jag väljer istället att blicka framåt och hoppas på att det här året blir ett bra år (det här med, för 2009 va gött, mestadels)
Citerar Marit Bergman med "This is the year!" För så känns det!
Söndag med för mycket koffein
En enda ambition..
Jag känner att det är dags för ett tips från Karin igen.
Den här gången gäller det musik:
Är du på extremt dåligt humör och sitter vid datorn samtidigt, radera då inte alla låtar som får dig att känna dig lite gladare, bara för att du just då vill va så arg som möjligt.
Radera inte dina favorit-sommar-minnes-låtar, dina älskade fylle-party-låtar eller de låtar som du "igentligen inte alls lyssnar på, men har lagt till i iTunes bara för att de är så komiska" (yeah right, du älskar ju att lyssna på dom i smyg när ingen annan hör)
(Nu måste jag ju lägga in musik från en fem-års-period på bara några dagar. Smart drag Karin!)
Dosidoos 2005
winter wonderland utanför mitt fönster
Alla grenar ser ut som korallerna i havet.
Idag börjar jag klockan tre. Sweet!
Gick ändå upp halv nio, för att hålla kvar den någorlunda dyngsrytm som jag äntligen fått tillbaka. Utanför fönstret är det hur mycket snö som helst. Übergött! Nu skulle det vara praktiskt med en såndär overall man hade som kid. Vill rulla runt i snön lite som en hund. Det skulle kännas uppiggande indeed. Fast jag tror det känns bättre i tankarna än i verkligheten. Det blir nog liksom ganska kallt irl.
Kamerasladd x2 är fortfarande mystiskt & spårlöst försvunna. Ganska surt! Jag vill ju fixa med bilderna ju. Att köpa en ny är ju inte värt heller för då kommer absolut de andra två komma fram direkt. Och att sitta med tre kamerasladdar till en kamera känns som två för många.
Söt tjej:
Dagens konstiga/fula ord: varse Varse betyder medveten och är ett ytterst fult ord enligt skill-with-language-människan Käry! Ordet härstammar troligtvis från något konstigt slag i Antikens Haparanda under 1378 och har sedan dess följts från ätt till ätt och har i dagens morderna samhälle blivit ett vardagligt ord. Används ofta i radio, som på kanalen P3.
Tankens makt!
Kom att tänka på en lärare jag hade en gång i tiden.
Nyexaminerad, ung och sådär utbildat pedagogisk.
Och han var faktist bra.
Jag vet inte om det var medvetet eller inte,
men när han ställt en fråga till klassen och någon svarat, så sa han alltid: "JAAA, visst är det så!!"
Nästan lite väl överambitiöst.
Åtminstonde om man tänker på vad han ställde för frågor.
"Vad ska det va för färg på trafikljusen när man får köra??" (Jag gick i tvåan...på gymnasiet!)
När det gått kanske en halv minut, svarade någon, mest för att lektionen skulle kunna gå vidare.
"...grönt.."
"JAAAA, visst är det såå!!! Bra!"
Okej att man ska uppmuntra sina elever men..det finns väl någon slags svårighetsnivå de bör anpassa berömmen till.
MEN! Kära vänner, det jag vill få sagt är att denna lärare faktist fick lektionerna till att bli lite småroliga. (Omedvetet eller medvetet vet jag inte, men han lyckades) Tack vare hans extremt positiva inställning fick han allt till att verka enkelt. ( Ja, han ställde mer komplicerade frågor än trafikljus..lovar )
Inställningen till saker påverkar nog mer än vad man igentligen tror.
Det gäller i alla fall mig.
Genom att tänka negativa tankar dagligen bryter man ju så klart ner sig själv successivt. Men om man vänder på kakan och istället försöker se det positiva i det hela, även om det ibland är svårt, så känns det faktist en gnutta lättare. Och det är ju faktist (väl?) vetenskapligt bevisat att om man ler, även om man inte alls känner sig glad, så blir man efter en stund på bättre humör.
(Om det mot all förmodan inte fungerar kan man ju göra som jag, äta en god kaka. Då blir man glad!)
Tjosanhejsan!
Jo!
Idag masade jag mig ut från lejonkulan, trygga fästningen för en kortare slags form av promenad.
And I went ut i skogen och rantade runt.
(Eller okej då, jag erkänner. Jag stog mest stilla, lutad mot ett träd och blickade ut över det som för några år sedan var en brant backe, men som idag snarare är en liten kulle. Och Jag insåg att oj vad långt man ser från den platsen när det är vinter och alla träd & buskar är kala. Jag såg bort mot platser som det med hjälp av fötternas färdmedel tar omkring en kvart, tjugo minuter att gå till. Dä ni! Över och Ut
Nej
Tänkte bara informera er om att nej. Jag gick aldrig ut.
& jag har nu spenderat ytterliggare en dag inne i värmen.
Det sägs ju att på det sättet man inleder det nya året, så kommer det förbli resterande 12 månader. Jag inledde det med att vara sjuk. Ingen surprise för att komma från mig i och för sig. Men ändå.
(Jag fick åtminstonde mandeln i gröten den här julen, dock minns jag inte vad det innebär. Men jag vet att det för med sig något bra. Liksom en mandel i gröten, hallå! det är ju som massor jordgubbssylt och extra glass på pannkakan. SÅ mycket bättre än vanligt.)