WEASE

Jag saknar att kunna vara spontan, att kunna träna och göra saker som får mig att må bra.

Håller båda tummarna hårt och hoppas på nästa år istället..

Att man måste ha en bild på sig själv med personuppgifter och en namnsignatur för att identifiera att jag verkligen är jag. Är inte det lite sjukt i det stora hela. 

Det finns så mycket normer, rätt och fel att leva efter så man blir bra trött på allt. Man ska vara egen men absolut inte stå utanför ledet av alla andras synpunkter, åsikter, uppfattningar och tycken. Varför då? 

Vad är det som är så viktigt, vad är det alla strävar efter? Antar att det är en bekräftelse på att deras märkeskläder och politiska åsikter duger lika bra som alla andras (som är exakta kopior av varandra, gång på gång.)

Matbilderna på insta, alla svankande, putande, smala kroppsbilder, klyschiga texter om hur lyckligt och fint och tacksamt man ska se på livet. Vem drog igång tävlingen om att vara störst, bäst och vackrast, leva lyckliga i resten av våra liv och få mest likes på det senaste häftigaste man någonsin kunnat ha att komma med? Jag vill inte va med i den skittävlingen där priset inte ens är äran. Kan man inte bara få leva ifred och skita i allt sånt trams? Är inte det lättaste när det är iprincip det enda alla medier spyr ut dag som natt.

 Nu har jag inte längre ett tunnelseende.

 Men ibland kan man inte rå för att man halkar. Det är ingenting som går att aktivt välja, det bara blir. Och lika snabbt som man faller kan man också resa sig upp, men det är inte alltid som det känns bra direkt för det.

Om en vecka är det julafton. Fantastiskt! Ska steka köttbullarna till julbordet nu på förmiddagen. Och diska. Disk disk disk. Nästa gång jag flyttar blir det till ett ställe med diskmaskin, tro mig!

Va nära på att ställa mig för att steka alla miljoner köttbullar som jag rullade i förmiddags. Men lyckades häjda mig så de får stå i kylen till imorgon. Vill bara sova. Kommer inte kunna somna. Det har varit så i flera dygn nu. 

Lite som för han i Fight Club. 

Idag har jag sålt mer kött än vad jag gör på en vecka. Eller det kändes så. Va något extrapris så då ska alla köpa fem gånger så mycket. Tror tyvärr inte ens det va svenskt kött, känns lite dumt. Är intressant att se hur priser och erbjudanden styr människors sätt att handla. Absolut får man vara ekonomisk. Men har man möjlighet till att köpa lite etiskt ska man det tycker jag. Jag tror inte det ofta handlar om hur mycket man sparar in i sig, utan just att det står att det är extrapris. Det triggar människohjärnan verkar det som. Ibland är det inte ens logiskt, man tjänar kanske 2kr på att köpa fyra gånger så mycket mot vad man egentligen skulle gjort. Tyvärr faller jag ibland in i fällan, blir dumsnål och så står jag där med 2 paket ägg när jag kanske använder ett ägg i veckan....

Förut idag när jag åt lunch åt jag en annan av alla matlådor som inte innehöll samma mat som nu. Frågan va bara då om det va kött eller quorn som jag satt och käka. Kunde inte urskilja smaken och konsistensen riktigt och minns inte när jag lagade den där rätten..

Gott vare iallafall! Kan man kanske inte tro av bilden att dömma.

Är friskanmäla och går på ett tiotimmarspass imorgon klockan 12. 

Just nu; Kunskapskanalen sänder dokumentär om humlor. Får man ju ej missa. Ligger avlång i soffan med huvudet högt. Slipper känslan av ansiktsbly då. Berättarrösten är näst intill sövande. Är skittrött, mest i kroppen, så som man liksom blir av vara stilla för länge.

Snart är det 2015. 

Tänker mig att det får faktist gärna erbjuda ett bättre år än det här! Vi kan väl mötas på mitten, ge mig möjligheten till att vara frisk och glad så ska jag jobba för att leva miljövänligt, logiskt och ödmjukt.. Typ.

Hipp hipp hurra! Nu har jag en gran. Den är skitsnygg! Helt perfekt! Och ju mer pynt desto bättre. 

Gick igår och la mig i hopp om att vakna upp frisk idag. 

Men istället vaknade jag upp med en add av halsont. Så utöver hosta, lock i öronen, snuva, frossa och slem så kan även alltså tilläggas halsont. Just saying.

Ska till läkaren om en stund. Tänkte be henne göra mig frisk. Hoppas det går bra..

Annars händer inte mycket, kan säga att vyn här i från sängen är bländande ljus av himlen som är täckt med moln. Mina grannar är hemma, verkar som de diskar, de har fortfarande en dörr som behöver smörjas rejält och jag kan säga att jag nästan slutat störa mig på dem just för att det är så konstant lyhört.

Att göra enformiga saker som kräver noll ansträngning är precis min grej dessa dagar. Får halvtråkiga saker som måste göras gjorda. Win win situation. Tiden tickar på och kroppen hinner vila samtidigt. Kul när det kommer någonting positivt av den här sjuksegheten iallafall.

Jag skulle önska att det imorgon finns tillräckligt mycket energi i kroppen så jag kan pallra iväg och köpa mig en efterlängtad gran! Vi får se hur det blir.

I övrigt har jag idag spenderat mycket tid till att tänka på vårat samhälle och jorden vi lever på och allt som har med existens överhuvudtaget att göra. Som så många gånger förr slutade det med att hjärnan nästan fick syrebrist av frustration och förvirring. Vem är jag?-feelingen. 

Försöker föreställa mig i bland, hur skulle livet, samhället se ut om det inte skulle va påverkat av pengar och olika sorters status hit och dit? Säg att alla människor, precis alla, har exakt lika mycket pengar på sina konton. Hur skulle det bli då? Skulle det fungera asbra eller skulle det gå åt helvete? Vad skulle då vad huvudpunkten i vad som skiljer människors levnadsstandard? Genetiska förutsättningar, svagheter och styrkor. Vad värdesätter vi i livet? Det är för mig helt sjukt att det finns människor som äger brutalt höga summor pengar, utan att behöva lyfta ett finger. Medan utfattiga människor sliter häcken av sig för knappt någonting. Makes no sense. Ser gärna att det kommer en dag i framtiden då det är mer jämnställt. (På väldigt många plan) Mmm kan man spekulera länge över allt det där. 

Tänk om alla människor skulle vara fina, kärleksfulla, omtänksamma, generösa. Ett samhälle utan hat, utanförskap och orättvisor. Med risk för att låta otroligt negativ; tyvärr kommer det väl bara fortsätta som nu..

Jag försöker se mig själv och min tillvaro som någonting positivt för det mesta, det är lättare att leva om man håller humöret uppe. Men ibland brister det även för mig.

Kom att tänka på en av Lars Winnerbäcks låtar, han är bra på att formulera sig; 

Dricker chai, en av mina favoriter den här årstiden. Älskar koppen på bilden. En av de första i min Starbucks-samling.

Sitter i en fotölj i min lägenhet. Känns konstigt, har nog aldrig riktigt suttit ordentligt i den sedan jag tog hit den. Ganska oskön. Men vacker. Precis som endel människor. Syftar inte på någon speciell. Men det är ju så.

Döm inte boken efter pärmen, eller något snarlikt, heter det ju. Och nog är det så! Jag hatar att bli dömd av andra. Men jag är nog lika bra på att dömma själv. Det blir väl så med åren, att man dömmer mer och fler. Katigoriserar in folk i olika fack för att det blir enklast så. Filtrerar liksom. 

Tror inte det är så bra att katigorisera. Alla har vi varsin historia. Vi har alla olika anledning till varför vi beter oss som vi gör, tycker som vi tycker och lever efter det. Men många lever inte som de lär. Sånt stör. Jag är inte heller bra på att göra det alla gånger

En timme kvar till jobb. Är nästan lite nervös. Brukar bli det när jag varit borta ett tag. Rädd för att ha glömt hur man gör. Rädd för att någonting farligt ska hända. Rädd för att bli akut sjuk. Jag är sån. Stressar upp mig för ingenting samtidigt som jag önskar det vore tvärt om. Skulle vilja stänga av nojjigheten och bara glida genom dagar med ett stort smile på mina läppar. Men antar att även det skulle få mig att tröttna tillslut..

Men så blev det inte alls. Och jag menar inte med det här inlägget på något sätt att jag cry'ar för uppmärksamhet eller medlidande. Its just facts; jag gick och blev sjuk..

I fredags gick jag hem efter att bara hunnit jobba två timmar. Känns aldrig bra att gå hem från jobbet. Får nästan ont i magen bara jag tänker på det. Delvis för att jag vet att det ställer till det för den dagens upplägg, man förlorar timmar på golvet och måste ändra om i kassaschemat ofta. Men också delvis för att det inte direkt är första gången som jag är sjuk. Självklart har man rätt till att stanna hemma när man är sjuk, och förr eller senare blir alla sjuka. Men det drabbar mig ganska mycket oftare än vad det drabbar någon annan. Det finns väl inte heller några direkta svar på varför. Jag har bara haft oturen att snappa upp förkylningar. Och det är klart att det tär på kroppen, när den aldrig riktigt hinner recovera.

Men om man ska sluta snyfta om hela 'stackars mig jag är alltid sjuk' grejen kan jag verkligen hissa något som jag insett fungerar för mig, som verkligen spelar roll för mitt välmående. Gluten.

I augusti sa ju som tidigare nämnt en läkare att jag kunde prova att utesluta en hel drös med livsmedel för att se om det gav någon positiv effekt på min kropp, då jag tidigare haft ganska seriöst osköna problem med krampaktiga smärtattacker i magen.

Jag va ganska likgiltig till det hela och till en början kändes det som att jag fick lära om det mesta med vad mat innebär. Vad innehöll gluten, hur hög fiberhalt är det i en produkt vs en annan. Etc. 

Men nu har vi gått in i december och jag kan säga att det är så värt det! Det va lite utav en räddning att lägga om min kost så intensivt. (Dock är jag över lag ganska anti alla som håller på med sina "kostscheman" hit och dit i träningssyfte.) Seriöst, om man kan äta allt som finns, gör det. Men ät det i lagom mängd. Känn efter vad som funkar bra för dig själv. Läser dagligen om personer som "börjat med den här månadens nya kostschema för att förra månadens gav inget" No shit. Är inte bästa vägen till ett sunt liv att äta det man vet att man kan samt att man träna så mycket man vill och klarar av..

Nu ska jag sova vidare och hoppas på no more hostattacker..