Samma himmel, samma hav. Men med sorg i luften över vår Europas huvudstad.
Femtiotusen meter kilo text
Krypt ner i sängen för att förknippa nytta med lite nöje men jag fryser ändå. Läser texter om kulturpolitik och retorik. Ska ha redovisning hit och seminarie dit och bla bla bla.
Det märks snabbt när man är borta från skolan vad mycket man nog faktist lär sig utan att reflektera över det.
Ikväll är det måndagsdejt med räkor som är planen, man måste ju ha något mys som väntar efter allt plugg liksom.
Jag vill blunda för verkligheten när jag hör sånt här
Det gör ont i hjärtat ikväll. Attmänniskor kan utsätta andra människor för sådana fruktansvärda situationer och dåd, jag saknar ord!
Paris! En av mina favoritstäder. Som på kort tid utsatts för så mycket ondska.
Jag tänker på alla som befinner sig där i kaoset nu.
Vatten
Jag ligger i min säng som är lika bred som jag är lång. Mitt hår är i två nittiotalsbullar och tvn visar Äntligen Hemma.
Regnet smattrar mot rutorna och solen försvann för några timmar sedan. Jag kryper längre in bland mina täcken och kuddar, fryser lite och inser att det gått två veckor sen jag blev förkyld. En tid många säkert ser som lång för en förkylning. Jag ser lite annorlunda på den här tiden, det är slutet av början på höstens obligatoriska snuvade och hostande, med en följd av långsamma steg och ett tungt bröst.
Styr man rätt med sina tankar, skickar dem framåt mot positiva och lätta tankar så känns det bättre, mår man bättre. En av de viktigaste sakerna är att lyssna till sig själv och bara sig själv! Orkar man så gör man, annars måste man acceptera att det kan behövas perioder av nedvarvning och vila. Nej jag vet att det inte är roligt men man måste. Annars kapsejsar man i förtid.
Jag drack precis en liter vatten. Ibland känns det som att jag vattnar växterna oftare än vad jag vattnar mig själv. Jag vet inte hur pass mycket min hud påverkas av det. Men idag är en såndär kaosdag för ansiktet. Det bränner, svider och blossar. Vad jag än gör så blir det inte bättre. Så därför har jag bestämt att jag ringer till vårdcentralen på måndag för att se om de kan hjälpa mig med besvären.
Vill så mycket men orkar så lite. Är så otroligt sugen på att baka lussebullar men jag orkar inte. Inte idag heller.
Längtar till jul
Fredag välkommen in
November visar sig från sin fuktiga, dunkla sida. Frosten från inatt smälte för några timmar sedan och har blivit till dagg på marken. Det ser kallt ut.
Jag sitter på bussen mellan Linköping och Norrköping, ser ut genom de stora fönstren och känner in höstens sista månad. Jag tycker att det är vackert. Trots att löven ligger tomma på marken och alla träd har blivit nakna känns det så fint. Det är som det ska vara. Snart kommer vintern.
Jag är på gott humör, varken fryser eller är speciellt trött som jag annars så många gånger är på den här bussen påväg mot campus nkpg. Det är nog med största sannolikhet för att det är fredag. Fredag betyder enkelhet, nedvarvning från veckans temp och ger mig en sådan otrolig frihetskänsla så att man skulle kunna tro att jag annars va missnöjd med det mesta i vardagen, men det är jag ju inte. Det är bara så extra skönt när fredagen kommer och gör ett litet muntrare avbrott än vad en exempelvis tisdagseftermiddag kan göra. För jag vet att oavsett måsten och plugg under helgen får jag välja fritt.
Nu ska jag fortsätta låta mina ögon vila på naturlandskapet, åkrarna och de nakna träden medan bussen dånar fram på Efyran.