Press play, then fast forward

Det är otroligt hur det går konsumera tiden vi har på så många olika sätt. Till så olika saker. Det är ett mysterium för mig att förstå varför tiden alltid går ovanligt fort fram dom stunder som man helst vill pausa och stanna i för resten av sitt liv!

Och när det kommer en period av tristess och en känsla av evigt väntande på någonting som aldrig tycks ta fart, då passar tiden på att gå så långsamt så det känns som den går baklänges.

Men antagligen finns det väl någon mening med det också...

Frusen mango gör mig varm

Än en gång har jag blivit påmind om mitt oextentionella stretchande som ska utföras fem gånger per dag. Smärtorna i ryggen har åter börjat kännas. Och det har den här gången faktiskt fört med sig något bra. Att jag ser träningen mer intressant igen. Tränar jag som jag egentligen ska, och likaså stretchar så mycket som det är sagt så märks det så väl, det blir så mycket bättre.
Så idag fick jag ut oerhört mycket mer än vad jag fått de senaste två månaderna när jag varit på gymmet. Dessutom börjar det ju närma sig vintersäsongen, äntligen! Och jag kände idag att jag verkligen måste träna oftare och hårdare än vad jag gjort de senaste månaderna om jag ska få ut det maximala av en till säsong i Österrikes sköna berg!