Res mig upp. Ge mig lust att hänga med.
När jag var yngre fick jag lära mig att ens eget välmående enkelt går att läsa av utifrån hur man håller ordning hemma. Men det va ingenting jag köpte då. Det spelade ingen roll om det låg grejer i soffan och över hela golvet, eller va pedantiskt städat. Det spelade ingen roll om sängen va bäddad eller såg ut som en krigszon. För jag mådde alltid bra, det fanns inga värdsliga bekymmer att låta tankarna krampaktigt klamra sig fast vid. Ovisshet är ibland det största skyddet för sorgsenhet.
Men vem vill stå som ett fån och blunda för den sanna verkligheten? Hur ärlig och grå den än må vara lever jag nog hellre i den istället för att försöka fly och förakta vardagens verklighet. För hur fort man än försöker att springa hinner den ändå alltid ikapp. Och ju längre man försökt hålla sig borta desto grövre kommer den som en ispiskande snövind och blåser en rakt i ansiktet.
Idag är det ganska stökigt i lägenheten där jag bor. Stökigt i den och lite stökigt inuti mig. Så idag köper jag konceptet. Idag förstår jag meningen med att man enkelt kan läsa av en persons inställning, ork och livssituation. Idag har jag skoskav, halsont och känner mig ganska utmattat. För ingenting. Att försöka ta mig för någonting slutar mest i ett utbrott och med mig skrikandes i tystnad. Igår försökte jag teckna en bild eftersom jag har fått det som ett av ett antal råd av en legitimerad människa som ska kunna det han pratar om. Men det hjälpte inte. Efter en lång stunds kladdande kände jag mig inte ett dugg mer lugn & fridfull. Nästan tvärt om. Med tanke på hur fult resultatet av kladdet blev hade nog vem som helst blivit förbannad över sina icke-skills.
Nu har jag 4% batteri på telefonen. Imorgon är en ny dag. En ny dag som jag räknar med ska bli en bra dag! Att tänka positivt ska visst vara fin medicin har jag hört.
Men vem vill stå som ett fån och blunda för den sanna verkligheten? Hur ärlig och grå den än må vara lever jag nog hellre i den istället för att försöka fly och förakta vardagens verklighet. För hur fort man än försöker att springa hinner den ändå alltid ikapp. Och ju längre man försökt hålla sig borta desto grövre kommer den som en ispiskande snövind och blåser en rakt i ansiktet.
Idag är det ganska stökigt i lägenheten där jag bor. Stökigt i den och lite stökigt inuti mig. Så idag köper jag konceptet. Idag förstår jag meningen med att man enkelt kan läsa av en persons inställning, ork och livssituation. Idag har jag skoskav, halsont och känner mig ganska utmattat. För ingenting. Att försöka ta mig för någonting slutar mest i ett utbrott och med mig skrikandes i tystnad. Igår försökte jag teckna en bild eftersom jag har fått det som ett av ett antal råd av en legitimerad människa som ska kunna det han pratar om. Men det hjälpte inte. Efter en lång stunds kladdande kände jag mig inte ett dugg mer lugn & fridfull. Nästan tvärt om. Med tanke på hur fult resultatet av kladdet blev hade nog vem som helst blivit förbannad över sina icke-skills.
Nu har jag 4% batteri på telefonen. Imorgon är en ny dag. En ny dag som jag räknar med ska bli en bra dag! Att tänka positivt ska visst vara fin medicin har jag hört.