WEASE

you want me be somebody who i'm really not

Står 10 trappor upp på en balkong i Johannelund. Tittar ner. På bara någon minut färgas asfalten mörkare grå. Det har börjat regna, igen. Men ingen reagerar längre. Ingen bryr sig. Två blåa paraplyn. Det är allt. "Lågtryck hela juli" jo det känns. Lågtryck i luften och i mig. Men jag mår bra, bara lite påfrestande att ha en öppen framtid att fylla ut till max. Så bra, lyckligt och händelserikt som möjligt. Leva drömmen.. Nu slutade det att regna och jag ska nog åka hem snart.

Den sista chansen och vi fick den. Tog emot den och gick vidare. Jag skulle ljuga om jag sa att det var enkelt.

Här sitter jag, på en superlåg men skön bänk och väntar på en ersättningsbuss för att kunna ta mig till Linköping. Ingen biljett har jag heller, känner att ska de krångla till det med tider och fordon kan de faktist få bjuda mig gratis på resan! Egentligen gör det mig ingenting att det är försenat, temperaturen är optimal och jag hinner vakna till lite. Tänker på allt som skett i Oslo, går knappt att ta in. Lite chockad. Känns inte bra att en vän åker dit just idag också.. Shit nu svettas jag snart sönder i mina svarta jeans, men att det är sol är awesome och snart borde den där bussen hittat hit.

Inom kort uppfyller jag min barndomsdröm. Jag längtar. Samtidigt vill jag pausa tiden och livet. Skulle va så skönt att bara kunna få stanna upp i vardagens strändigt malande hets och bara ta in allting. Få bukt på nojjor och tänka klart. Få tillbaka passionen för saker jag uppskattat förr.

Är galet sugen på att moffa choklad-&hallontårta på stans mysigaste café.

Årets snabbaste dag hittills. Dricker min andra kopp kaffe på min fjärde och sista rast för dagen. Ska köpa nya hörlurar. Några lyxiga. För ibland får man unna sig

Ligger i sängen igen. För tillfälle lyssnar jag på Marley & the wailers Kaya-album. Kommer aldrig kunna tröttna på det! Men till det jag tänkte på nyss: För några år sen när jag va på ett läger satt vi i smågrupper och diskuterade lite. Vi kom in på vilken musik man helst föredrog. Efter en stunds snack kom turen till en kille som kallades Frans. Han föredrog ingen musik, för Frans lyssnade inte på musik över huvudtaget! Chocken där alltså. Hur kan man inte lyssna på och älska musik? Jag undrar hur ett liv utan musik skulle se ut.. Inte skulle det se ut som det gör idag iallafall.

Endel musik gör ont att lyssna på. De banden jag lyssnade som mest på under perioden då man gick i högstadiet, som jag nästan aldrig lyssnar på längre, de känns så extremt mycket. Jag ligger i min säng i sommarstugan och lyssnar på Sweet child of mine. Den låten är väl inte speciellt bra i sig. Men det finns så sjukt många minnen att relatera låten till. Så mycket att det gör ont i mig nästan.

Det bästa med sen ledighet i år är att jag fortfarande har någonting att looka forward mot! Börjar kännas lite melankoliskt att jag bara har fyra veckor kvar i charken. En dag och tre kväll.

Nästan hela familjen är samlad. Vi har hämtat Pärlan i Viken och är påväg mot Kaggebo för sjösättning. Inom några veckor kommer jag förhoppningsvis fått en ny hobby: wakeboard.

Ser på Gossip Girl säsong två. Det öser regn utanför mitt fönster och jag är sjuk. En relativt vanlig dag i mitt liv alltså. Hetsåt ca en liter gb Big Pack med sirap och kakao förut. Det hjälpte halssmärtan lite för stunden. Sen mådde jag mest illa..

Ligger i min favoritsoffa. Moffat chips&dip samt godis. (förut var jag på smultronstället, denna veckan igen alltså, bara så ni får en inblick i hur nyttigt och hälsosamt jag lever) Harry Potter och hemligheternas kammare går på trean. Mamma och pappa kollar, jag med, lite. Men förstår inte hur man kan tycka att de är så himla galet bra som det tjötats om i flera år? Görsvårt att hänga med i handlingen. Men det kanske är så det blir om man åker till Coop mitt i filmen....

Varför är finska språkets ord alltid minst två tredjedelar längre än svenskan? Typ jordnötter på svenska blir ju ungefär då juutiinkkoouserunttylkehiixon. Eller längre. Asonödigt liksom.

För drygt två år sedan var min kamera ny.
Det är den alltså inte längre. Nu är den sliten med hälsan.
(Och o-hälsan.)

Kameran har liksom förtidspensionerat sig verkar det som.
Liksom min dator också har valt att göra.
En ström (hehe ström/el) av motgångar.

För det är ju inte som att jag har tillräckligt utan det. Nej då, vi öser på lite extra. Segar till datorn några snäpp extra och ser till så att kameraobjektiven fuckar ur ytterligare lite.

Tappar fokus liksom.
Men det här är en vecka som jag ska vara glad rakt igenom. Det har jag bestämt mig för. Och hittills har den varit bra. Eller, det som varit mindre roligt har jag ändå klarat av att ta på ett någorlunda positivt sätt. Man måste ju vinkla saker och ta dom med en nypa salt ibland, ellerhur?
Visserligen är det bara måndag än så länge. Men om inställningen är ljus från början brukar det byggas på mer och mer för varje dag som går. Hoppas jag.

---

Du förstår inte att du betyder.
Du förstår inte vad du betyder.
Du slänger bara bort det, gång på gång.
Snart kan du inte slänga bort det längre.
För snart betyder du ingenting alls.

2009-09-06 @ 22:05:21

---

Är redo att hålla med mig själv än en gång.
& det känns faktist ganska befriande.

Om 40 minuter drar vi.
Efter en veckas längtan bär det av till Söderköping
tillsammans med Kajsa & Emma. Glass i stora lass. He he.
Har redan kollat ut vilken jag vill trycka i mig och må illa av:

Läckerbit
Pistage och Punchrulleglass med chokladsås.
Toppas med grädde och minipunchrulle.
Pris: 95 kr



Ser ni hur smarrig den ser ut eller?!

---

Sen styr vi vidare mot sommarstugan för lite chillgrillbadsolning..typ. Awesome.

---

Igår var jag typ..sexton år igen. För en liten stund. Det va fint.

---

Wooops nu måste jag skynda mig (as always)