WEASE

Hänger på Kungsholmen hos Anna & Peter.
Har spenderat dagen inne i stan bland massor folk som var ute och lönehelgs-shoppade. (Det gjorde jag med.) Köpte nya jeans, en blus och en kofta. Välbehövda köp kan jag säga. När vi gick hemåt köpte vi med muffins och chokladbollar. Orkade inte riktigt äta båda men gott var det. Nu chillar vi med Maggios nya album och Peter är borta på Maxi (nu kom han hem) och handlar kvällsmat samt snacks.

Har fortfarande inte fixat mitt internet till datorn där hemma men kan säga att jag har fett med bilder som väntar på att langas in från kameran. Så vänta lite till, sen får ni en rejäl update.

Borde verkligen gå och lägga mig. Men jag har ingen lust.
I morse vaknade jag tre timmar innan alarmet skulle ringa. Great. Varför kunde jag inte bara få sova ut som jag hade tänkt?! På Efter Tio var det en asskillad operasångare/skådespelare. Minns dock inte hans namn. Bra.


Saknar Anna, ska nog försöka få till ett besök hos dom snart.
Hittade en låtlista i den gamla ipoden som hette "Peters musik". Tack & lov för det säger jag bara. Den räddade och piggade upp mig under kvällspasset på jobbet. Bara bra musik.

---

Har funderat på vad mitt liv går ut på nu för tiden.
Kommer inte på jättebra svar. Det finns liksom inga mål eller önskningar från mitt håll när det gäller någonting nowdays. Som om alla planer och viljor rann ut i sanden när jag slutade skolan.

Nu känns det mest jobbigt att behöva planera hela framtiden. Göra smarta drag och kloka val. Så man inte sitter där ensam, nypensionerad & bitter och inte har någonting att se tillbaka till. Jag vill ju kunna känna mig totalt nöjd och att livet är fulländad då. Då går det inte att göra några tabbar på vägen dit. Eller? Kanske är just det man ska, eller iallafall prova på galna saker och sjuka idéer så det finns något att berätta för barnbarnen...

Ae nu blir det bums i säng. Orkar inte med mig själv just nu.
- Stäng av hjärnan. Done!

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring

Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut

Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg

Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen

Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen

Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen

Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen

Jag gav upp för länge sen

Vet inte om jag gjorde något dumt nu. Hittade en gammal ipod, med låtlistor som jag glömt fanns. Lyssnar på en lista som drar mig ner och tar mig till 2009. Det är bara sådana låtar som jag älskar på något vis, och det är bara sådana låtar som gör att tusen tankar och bilder och minnen far runt i huvet på mig. Det går inte att sluta lyssna. Så får väl inse att det blir en dag fylld av längtan tillbaka till dåtiden. Som så många gånger förr. Well, nu ska jag åka och äta lunch med mamma innan jag sjunker in i mina djupa drömmar. Over and out.

Skyller mina senaste, en smula mer bittra inlägg, på förkylning och pollenallergin of doom. Nu börjar det bli bättre igen och i och med det blir jag gladare och livet ser än en gång ljusare ut, och inte bara för att morgonsolens strålar tränger in runt rullgardinen. Igår va det fredag vilket innebär helg efter kl 14.36. Sweet! När jag kom hem så blev det en spontan barnvaktsstund åt sötaste tjejen. Hoppade stutsmatta (omg va konditionen gått ner kunde jag konstatera) två gånger, kollade på pingu-dvdn två varv, sjöng barnsånger som jag glömt texten på, byggde bilar och tåg samt dansade som djur, plåstrade händer och åt kvällsmat. Efter det begav jag mig cyklande mot Unni där pizza väntade på mig. Och det finns verkligen inte en ända bra väg att cykla mellan oss! Så igår provade jag en ny väg som jag dock inte borde gjort då det var berg&dalbana samt omväg. Well, tillslut kom jag fram, fick den världsgoda hemmabakade pizzan och sen gick vi till stan för att möta upp med Sofia. Chillade på 55:an och vänner kom och gick. Blev superhes. Mötte Julia min vän som vi bodde med i första kollektivet i Oslo, supermys. Pratade minnen och uppdaterade varandra om våra liv lite. Sen blev både Sofia Unni och jag lite halft osugna på mer krogliv och kände att värme och sängen var trevligare alternativ. Unni & jag tog bussen hem, bland massor pinsamt fulla vuxna och (förlåt mitt uttryck) fjortisar. Hemma blev det tehäng och filmkollande innan vi slocknade. Hon sover fortfarande hehe. Fast iofs är det ju inte så sent än, bara det att jag och min kropp vant oss vid att gå uppnhalv fem nu... Idag ska jag nog in och kolla på sof-kårtegen genom stan, borde ta hem min cykel också. Ikväll ska jag se Water for Elephants med Linnea, ska bli mysigt! Va länge sedan jag var på bio faktist.

1. Normer
2. Att äta mer korv
3. Saker på rutin
4. Känslan av att vilja skrika ut någonting som jag egentligen inte ens borde tänka tyst för mig själv.

---

Vem är det som du tävlar mot? Vad är det egentligen du vill ha? Vem är det du vill verka som att va? Du borde leva livet, men du söker nånting annat, idiot! Du somnar i ett rus och vaknar upp och har en noja till. Du tänker, nu ska jag för alltid vara soft och cool och tyst och still. Det är skönt att vara sober, men som många klaustrofober ser du tystnaden och lugnet som ett hot. Det kryper och det kliar överallt. Det hettar till när du försöker ta det kallt. Du irrar vidare i samma turbulens och ignorerar, idiot! Du tror att det är livet som är snett, men har du alls nån koll? Du tar dig nåra turer ut i snåren, sen tillbaks på noll. Du repeterar fraser om kickar och extaser. Om att alltid va på stående fot. Du vill alltid vara fri och leva ut. Men är invecklad som en råbandsknut. Och själva livet står och skrattar åt din väntan på mirakel, idiot!

Förstår mig inte på mig själv och mina egna tankar idag (och har inte gjort det de senaste två veckorna) Jag undrar vad den egentliga orsaken till detta är. Jag vet inte om det beror på årstiden, pollen, att jag tänker för mycket eller någon mystisk svacka bara. Fått ett nytt perspektiv på livet och det är totalt annorlunda mot hur jag såg på saker för bara några månader. För att komma någonstans i livet måste man ha starka ben att stå på. Jag vet bara inte om mina är på väg att byggas upp eller tvina bort. Saker som va totalt självklara förut, som att dra och säsonga eller åka några månader till ett surfers paradise känns inte längre så lockande. Jag tror att det kan handla om bekvämlighet. Det är lagom som ja har det nu liksom, lagom mycket men på samma gång absolut inte. Jag har bott i lösa resväskor tillräckligt många dagar och veckor och månader för att det ska avskräcka. Jag orkar inte alla de praktiska/ typikst viktiga bitarna med att bo utomlands. Telefonkort, nya bankkonton, adressändringar och skatter hit oc dit. Lagar som är långt ifrån begripliga hemma ska plötsligt ses som självklarheter, annars är man för turistig. Damn nu svamlar jag igen. Lika bra att lämna det här, kan ändå aldrig sätta direkt bra eller förklarande ord på mina tankar som flödar 24/7. Måste äta något annat än korv nu. Smell u later.

lånar mammas dator lite.
kanske ska inse att jag faktist inte alls kan laga min trasiga dator själv. får väl offra några hundralappar på skiten än en gång. kan ju faktist vara värt det.

idag när jag vaknade en treje gång så bokstavligen droppade det svett om mig. yummie
mår bättre nu iallafall, lite. så imorgon är jag back on track hoppas jag.

sitter i vardagsrummet, känner dofter av nytänd grill och vattenpipa.
dock är det nog imaginary vattenpipa. men grillen är fo real indeed.
sommar <3

---

Ägnar min dag åt sömn, Sagan om Ringen triologin och åt att försöka andas. Kunde liksom inte ta migtill jobbet med världens tryck över bröstet, kallsvettig feber och yrsel. Undrar hur borta jag lät på telefonsvararen till förmannen... Damn jag som vill jobba ju! Hoppas detgår imorgon.

Tog mig med halva andetag från sängen till köket för att koka mig en kopp te. Inser nu, åter tillbaka i sängen att det kokande vattnet befinner sig fortfarande i vattenkokaren och inte i min tekopp.. Nu back to filmen och fortsätta fokusera på att syresätta lungorna så gott det går. Hoppas det regnar snart!

För att muntra upp mig och mitt lite halvtarrvliga sinnestillstånd väljer jag med noggranget filmen Love Actually som sällskap ikväll. (ironiskt nog)

Det är så jag vill ha det. Alldeles perfekt och oförstörbart.

Är vid kusten. Det är klarblå himmel och sol. Trots det sitter jag inne i gammelfotöljen och tittar på Off the Map. Bara för att jag inte vill bli sjuk. För det har jag hört, att om man är förkyld blir det värre i solen. Och blir det värre så kan jag inte jobba imorgon. Vilket jag vill. Har sovit från 18.00 igår till 14.00 idag. Imorgon ska jag gå upp 04.45. Kul.

//pendlar mellan en oerhörd trygghet och en krisartad panik.//

kunde inte hålla mig.
har laddat ner spotify till mammas dator.
kan äntligen få njuta av LTR's nya album Professional Dreamers.

redan efter 2:23 minuters lyssnande är jag än en gång frälst av deras sätt att göra musik.

---

Trodde jag hade mognat, åtminstonde litegrann. Misstog mig totalt och föll tillbaka till 17årigt beteende.