Ta min hand, jag följer dig. Vi ska åt samma håll, här ifrån.
Det här kommer bli första sommaren som jag har möjlighet att ta ut semester. Aldrig tidigare har jag haft den chansen. Det kommer att bli fantastiskt, självklart. Men i samma stund som jag inser att jag har den möjligheten, måste jag också göra ett val. Vilka veckor vill jag vara ledig. Det hade inte ens hunnit bli mars månad och jag måste bestämma mig om hur några sköna, oskyldigt spontana veckor i sommar ska komma att bli.
Jag har inte ens hunnit få vinterns dos av alpluft än - och jag ska bestämma hur sommaren ska se ut. Inte speciellt konstigt att det ofta känns svårt att leva i stunden, när allt i vardagen handlar om framförhållning, planering och hur framtiden komma att bli.