WEASE

Riskakor och yoghurt. Det är vad min mage tycker är okej att äta. Aptiten är lite död efter senaste förkylningen och allerginatten.


Nu är min rast över. Dags att sprätta kartonger och plocka varor igen. Tre timmar kvar.

För tre timmar sedan började det skymma. Jag lyssna på min Spotifylista Tills döden skiljer oss åt. Trots hög volym i lurarna tränger bilradion igenom. Am I wrong på Mix Megapol. Den låten får mig alltid att tänka på Köpenhamn, baren Farfar och min vän Emil.

Vi köpte mat i driven på mc donalds förut. Cesarsallad med vatten & bröd. Alltid när jag äter delar jag automatiskt upp allt på tallriken i katigorier, en störning jag haft hur länge som helst. Katigorierna lite förenklat är
1. Protein=går att äta hyfsat mycket av
2. Kolhydrater=ät inte för mycket, helst inget alls
3. Fett=NEJ, farligt
4. Socker=NEEEJ, också farligt

Oavsett om jag bryr mig eller inte vid tillfället jag ska käka så är det så hjärnan gör med maten..

Sen har jag även en katigori numer 5. Mat som ger mig en känsla av att jag kommer få ont i magen eventuellt bli matförgiftad eller spy av=inte en chans att jag ens provar lite.

Bland det värsta jag vet i livet är att må illa. När som helst, var som helst. Det är fruktansvärt vart man än befinner sig.

Det är Fars Dag, så vi har gjort en slipstårta, precis som när vi var små.
Mamma & pappa kommer hit i eftermiddag och fikar. Sen ska jag åka med dom tillbaka till Linköping.


Ligger i sängen och chillar lite, hämtar krafter inför en ny vecka fylld av jobb, plugg och förhoppningsvis endel träning, om jag hinner bli frisk vill säga.

Kom att tänka på att den här vintern och starten på 2014 kommer vara väldigt olik de senaste åren för mig. Två år i rad har jag firat nyår i St Anton, varit den som reste iväg. Iår är det jag som är den som blir kvar hemma. Två av mina närmsta vänner flyttar. Det gör inte jag, för den här gången tackade jag nej till den grymma centrala lägenheten jag fick.

Mitt liv måste få en touch av någonting nytt. Jag har tankar som sliter och drar åt alla möjliga håll. Men ibland är det svårt att avgöra om man ska följa hjärtat eller hjärnan. Det träffar rätt när det är någonting som känns bra i magen, då vet jag vad jag vill. Den känslan är sen bästa, när jag har klart för mig att såhär precis vill jag ha det framöver.. Jag hoppas den känslan snart kommer tillbaka.

Jag ligger nedbäddad i en stor skön säng på Kungsholmen. Tekoppen är snart urdrucken och jag är halvvägs in i Wallander-Byfånen. Den tredje filmen jag kollar på idag. Och det är inte bara för att det regnar och är kallt ute som jag ligger i sängen idag. Jag är nämligen sjuk. Som vanligt har jag tajmat in att bli dålig lagom till att Winter Show 2013 går av stapeln. Typiskt va. Natten till idag va fruktansvärt lång. Mina trumhinnor sprängde och jag trodde jag hade fått öroninflammation, men efter en taxiresa till Närakuten och en stämpel till i högkostnadskortet kunde det konstateras att jag åtminstone inte hade nån inflammation. Skönt det iallafall, men den vetskapen hjälpte ju inte till att få bort smärtan ändå. Så ytterligare en taxiresa till Apoteket och sen tillbaka till sängen. Kan dock nu i efterhand konstatera att Ipren är det som fungerat bäst hittills. Och tack gode gud för att jag har så fina människor i min närhet. Min syster har pysslat och tagit hand om mig, precis som när man va liten och ynklig, precis vad man behöver när man är sjuk. Det känns skönt att veta att hela familjen är i samma stad ikväll, även om vi är utspridda på olika platser.