WEASE

Idag måste jag eller åtminstonde borde jag:
- Lämna in cykeln så att de kan laga min punktering.
- Städa mina rumm och plocka bort två sängar därifrån.
- Skriva svenskainlämningsuppgift.
- Läsa ut svenskabok och skriva i bokanalysboken.
- Plugga inför psykologiprovet.
- Plugga in för Matteprov, restuppgifter och ytterliggare matteprov.
- Skriva min naturkunskapsredovisning.
- Skriva min religionsinlämning.
- Måla om nagellacket. (ser hemskt ut, oj oj)
- Köpa kläderna som jag la undan igår.
- Tvätta håret (bland det tråkigaste jag vet)
- Hyra filmen som de kollade på svenskan när jag inte va där.
- Köpa massor onödiga saker för att stilla mitt shoppingbegär.
- Söka fler jobb.
- Skriva om mitt CV.
- Kolla upp lite lägenheter.
- Planera sommaren.

Nu:  Skynda mig massor. Ska in till stan och äta lunch med pappa.

Fick tillbaka matteprov Fail nr 2 i sin ordning igår. Känns oerhört stabilt.

Yes, måste göra som Ronny och Forrest, I gotta run. Ska med en buss som går om exakt 20 minuter, och de som känner mig vet hur lång tid det tar för mig att knyta skor, ta på jacka, hitta nycklarna, mobilen, väskor, busskort etc etc etc. Så atthhee!

Smell u later dudes!


[email protected]

Jag har fått en thing för ringar (lägg märke till den extremt roliga ordvitsen, he-he)
Idag har jag liksom sex ringar på fyra fingrer. What's up with that?!

(inte dagens pics, om någon nu fick för sig att räkna ringar och baah "Shit hon kan ju inte räkna ordentligt, ho har ju bara fyra ringar på bilderna!!!) lol

Jag fick ett brev.
Ett riktigt brev med frimärke, och som du skrev.
Jag tror att jag förstår.

att leva i en dröm där allt är som det ska.
varje dag är som ett evigt lyckorus.
trots frånvaron av din närvaro.
jag räknar dagarna som går och vet att tiden snart har hunnit ikapp oss.


som en vardag som aldrig upplevts men ändå varat i tusen år,
trygghet som aldrig upplevts men som alltid funnits där. så nära men samtidigt så sjukt långt borta.


(det obehagliga är att jag vet att jag alltid kan nå dig.)

(såhär glad och pigg ser man ut när man får vetskap om att det är 106 sidor som måste läsas i en förjävla värdelös bok tills imorron, och samtidigt har prov om två dagar)

Där ute finns en värld av långa nätter.
Men är det långa nätters fara att
se det man vill se & känna allt på ett annat sätt än man ska?

varje dag - några gånger i veckan - ett par gånger varje månad - mer sällan - mer än sällan?

Idag sov jag ut ordentligt. Sedan tog jag bussen för att åka och hälsa på mormor. Kom hem för en halvtimme sedan. Sen dess har jag bara hunnit äta massor av mat (som blev kvar från igårkväll, nom nom). Det luktar rödlök i hela kylskåpet och i min mun. Yummie!

Dagarna flyter samman nu, jag kan knappt skillja på vad jag gjort från vecka till vecka. Ingenting går längre på rutin, vilket faktist är skönt, men samtidigt en smula obehagligt. För varje timme, minut, sekund som går så känner jag med en blandad känsla av glädjerus & ångest att det snart är sommar. Det innebär att jag snart kommer vara student, fattig och arbetslös.
Fast så behöver det ju faktist inte se ut. Det skulle lika gärna kunna vara såhär: student, ledig och fri / student, rik och arbetande / student, emigrant och galen /student, världskänd och lycklig........ Blablabla, jag menar, det är väl bäst att se det från den ljusa sidan och ta det som det kommer. Jag har aldrig tyckt direkt mycket om att gå i skolan, så jag kan ju börja med att va nöjd över att jag aldrig mer behöver komma tillbaka dit om några månader.

Sen det här mer att jobba eller vara arbetslös. Fick ett mail från Kolmården angående ett flertal olika (jättekonstiga) jobb som jag sköte för några veckor sen, mest i desperat önskan om att ha en framtid som gav pengar. De svarade något i stil med "...tack Karin för din ansökan, du verkar vara en trevlig persoon men vi har valt att inte gå vidare med din asnökan. Möjligtvis vid senare i framtiden..." Haha jag hoppas vekrlgien inte att de går vidare med den senare i framtiden heller då jobben jag sökte bland annat var Bamse-skådis i Bamses Värld, linebaneskötare etc etc etc. Förstår inte riktigt hur jag fick för mig att söka jobbet som barnskådis. Jag hatar att va med i teatrar och jag har svårt för barn i den åldern som jag kan tänka mig gärna går på Bamses Teater.