Paradiset


Precis i samma ögonblick som jag skulle ladda upp den här bilden sägs detta på rapport; 'Vinterkräksjukan förutspås bli extra tuff i år'

Eh, va det ett tecken på att jag inte ska äta mer choklad ikväll kanske?! Mår lite illa, men det är ju faktist inte vinter än..

(Är det 2 för 90 spänn är det väl klart man passar på.)

Söndag 23.11.14

Den här söndagen tillhör den typen av dagar som jag inte föredrar.  Men ändå en sådan dag som ibland måste få komma. 

En söndag att göra sig redo inför en ny vecka, att hinna ikapp sig själv och att fixa disken. En dags utfyllnad känns det som. Men dem måste få finnas också. Annars skulle jag ha stora påsar under ögonen på grund av sömnbrist och ett kök fyllt med disk inklusive bananflugor.

Jag har ägnat de senaste timmarna åt att vila. Musik från en iPod jag hittade i en låda här om dagen. Lyssnar på Belle and Sebastian, Hello Saferide och Anna Ternheim. Riktiga minnesväckare. Äter choklad och försökt att måla lite. Det är svårt och gör mig lite irriterad eftersom det inte blir som jag tänkt mig..



Är man sjuk ligger tankar på kroppsdelar ganska nära.




You got me all wrong.

Beteende. Utstrålning. Sociala förmågor. Uppförande. Korrekthet. 

Har börjat att bli allt mer irriterad över att det alltid är så viktigt att stämma överens med människors bild av hur man ska va hela tiden. Hur någon annan förväntar sig mig bete mig. Hur det är som förutbestämt va man vill få för svar, vilken reaktion man väntar sig etc. 

Jag är trött på hela paketet innehållande 
"Men du som alltid är så...!"
 Jag som alltid är så vad? Alla människor förändras från dag till dag, vecka till vecka, ja ni fattar ju för det här gäller ju oss alla. Man bottnar på en grund självklart. Men beroende på hur livet ser ut så väljer man väl också ett lämpligt förhållningssätt till det antar jag? 

Man ler inte dygnet runt om man till exempel måste städa upp hotellrum där några idioter levt som om de var det största som hänt världshistorien. 

Men bara där när man snuddar vid 'städerska' målas en hel förutfattad färdig mall upp över hur en sådan person är och lever. Eller? Jag vet inte, ett tag arbetade jag just med att städa efter andra. En kort period. Jag kommer förhoppningsvis aldrig göra det igen. Men jag identifierar mig inte med mitt arbete. Jag var inte mitt jobb. 

Och jag är inte densamma som jag var när jag gick i högstadiet eller gymnasiet. Men för dem jag inte träffat speciellt ofta sedan de perioderna i livet så kan jag förstå om de fortfarande ser på mig som den jag var då. Mycket annat finns ju inte att gå efter. Om man inte har varandra på Facebook och instagram såklart. För då kommer ytterligare ett grej som jag kan störa mig ganska grovt på. Utifrån vad man väljer att visa där, hur öppen eller svår man väljer att va så drar människor sina egna slutsatser. Ofta kanske missuppfattat. 


Att kolla runt på instagram ett tag får hjärnan att börja äta upp sig själv och ruttna på samma gång. Säg att fem personer lägger upp en bild var. Alla lägger upp den bästa bilden från vad de gjort den senaste veckan. Då får ofta min hjärna det till att det skulle kunna vara varje person som har gjort fem roliga saker. Vet inte om jag förklarar det här dåligt men jag hoppas att det går att förstå poängen. Det blir en ytterst onödig stressfaktor..

First Part




När jag lagade mat förut ikväll så såg jag samtidigt en dokumentär. Ni vet en sådan typisk dokumentär om natur och om djuren i den. I ett avsnitt fick man se hur antilopen lever. Vet inte vad det är som fångat mig, men någonting hos den dem och många hjort-djur i övrigt (ingår de ens i den kategorin?) 

Det är fascinerande, de är så små späda och ser helt försvarslösa ut. Utsatta tänker man, tills man ser hur de agerar när de blir attackerade. 

Fick en idé om att måla ansiktet av en. Men kvällens första försök till att ta fram en liknar mer djävulen i någon form än ett djur. Not so very fun. 

Ska kanske gå in på djupet lite mer imorgon. 

Livet

Att någonting så simpelt som att finnas till kan vara så komplicerat..

and longer if i can

How long will I love you?
As long as stars are above you
And longer, if I can.
How long will I need you?
As long as the seasons need to
Follow their plan.

Oinspirerad tisdag

Ebba grön har redan uttryckt det så bra en gång så kan bara citera rakt av.
 "Gå upp-gå till jobbet-jobba-jobba-äta lunch.
Samma sak händer imorgon"

Är lite den feelingen jag vaknade till imorse. Trots att jag är ledig två dagar i streck sen känns den här dagen redan som en evighet.

Let it rain

Regnet smattrar mot taket. Miljoner droppar som slår mot plåten, det bildas ett fantastiskt ljud. Ett vaggande ljud av trygghet och lugn. 

Nu kan jag somna gott inatt.


En av mina favoriter

Den här filmen har jag sett oräkneliga antal gånger. Jag vet inte varför eller vad, men något extra har den verkligen. Så har ni inte sett den är det absolut på tiden! På svenska heter den 
En oväntad vänskap.




Söndag. Farsdag

Började min dag med att ta på mig min hatt, traska ner till bilen och körde sen iväg, som så många gånger förr, till jobbet.
Söndagar är sköna att jobba. Förbereda inför kommande vecka och dessutom få gå hem tidigt. 

Det är Fars Dag idag. Så när jag slutade åkte jag hem till mina föräldrar och åt lunch, sov middag, firade pappa och åt god tårta.

Kände sen att jag ville till gymmet för att springa av mig lite av allt snask jag senaste dagarna unnat mig. Det börjar gå bra att äta lite sötsaker då och då, vilket jag känner är på både gott och ont. Känns jätteskönt att magen klarar av det, men är väl aldrig bra att trycka i sig massor godis och sånt.


Ett tips på en puschande låt som varje gång får mig att springa den där extra slutspurten, hitta ny energi och nästan skutta fram är Played-A-Live (The bongo song) av Safri Duo. Den påminner främst för många om hockey tror jag. Det va där jag hittade namnet till den, via SoundHound. Den spelas bara i små snuttar mellan avblåsningar. Men bara de små bitarna av den ganska långa låten gör mig taggad och piggar upp.

C'est bon.

Idag kom det lite vinter till vår stad. Jag var en av få som blev lycklig.







Käka käk


Pappa och jag åt lunch tillsammans idag. Jag har varit ledig så det passade utmärkt. 

Ett nytt ställe har öppnat nere vid Hamngatan typ. Ming Express. Får nog fyra & en halv av fem kinapinnar i betyg.
Fräscht och göttans gott. Samt prisvärt och nära hem, så att man smidigt kan vila bort den totala matkoman som nog är obligatorisk till de flesta av deras mål. Kommer bli ny stamkund har jag på känn.


Daucus carota sativus


 
Jobbar på att inte bli blek. Tänkte prova att äta mig till en orange ton. För det vill väl alla ha. Indeed.

Pappershus


Här ser ni mig. Och bakgrunden av det hus jag bor i. I skrivande stund är jag galet irriterad. Och jag vet inte riktigt om det är rättfärdigat att säga stt det är mina grannar jag är sur på. För om de hade vetat om att jag kan höra allt dom säger när de pratar i skrikvolym kanske de hade valt att sänka sina röster. Hade de vetat om att deras klumpedunshopp vibrerar i mina väggar hade de kanske chillat lite med sin ta-fatt-lek. Men nu är det så att jag inte på något sätt hintat om att jag störs av det. Och därför känns det inte heller helt hundra att ligga här i sängen och va irriterad på dem. För det kunde lika gärna varit tvärt om, jag har ju ingen aning om ifall de stör sig på mig, eftersom de inte heller någon gång nämnt något.

Problemet i det här är för mig hur jag ska ta upp det. Jag vill inte va surkärrings-grannen som skriver arga lappar. Samtidigt som det är exakt vad jag skulle behöva för att lugna ner mig just nu. 
Jag vill inte plinga på för jag har tvättat bort facet och bytt kläder, men det skulle va det mest effektiva och schyssta sättet tycker jag. Skulle någon plinga på och säga hur det ligger till skulle jag nog skämmas ihjäl men ändå va tacksam över att det blivit skött på ett ärligt sätt.

Vi får väl se. Jag ger det ytterligare (igen) en chans till. Sen smäller det! (I väggen)


N o v e m b e r

Ikväll är vinden stilla
det var så stormigt hela dan.
Bakom Västerbron går solen ner i rött,
det är nästan tyst.

Som ett obehagligt allvar
drar sig hösten in i stan.
Det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött,
och nästan tyst.

Ensamma dar, väldiga värld,
orden ekar i hennes röst.
Ingen sömn och inga svar.
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Vi ses på hjärtats bar,
det här är brustna hjärtans höst.

Här är timmarna av ovisshet
poeternas bensin
här är natten när vi räknar våra stygn
allt gick så fort

Du kan dränka dig i minnen
eller litervis med vin
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
men allt är gjort


- HJL


-

Om vi förlorar varandra här i vimlet så minns att jag står bakom dig. 



V E C K A: 44










Idag är det måndag. Ny vecka, nytt på gång. Förra veckan va en bra vecka. Den började med att jag var på sjukhuset för att undersöka min mage och tarmarna. Härligt. Gick bättre än jag förväntat mig. Dock har det varit lite svårt att ställa om den psykiska delen när det gäller maten. Man inte fick äta innan undersökningen, och efter va ju aptiten som bortblåst. Men nu en vecka senare börjar det gå tillbaka till det normala. Tror nog tyvärr att de kilon jag gick ner förra veckan börjar komma tillbaka också.. 

Det va måndagen det, i tisdags va det dags för nästa sjukhusbesök. Den gången va det axelns tur. Då skulle det undersökas hur bra respons nerverna i vänster axel gav. Detta på grund av att jag haft problem med axeln till och från i över ett år. Tror den fått sig lite för många smällar när jag åkt bräda. Men nu är den med under utredning så är väl bara att vänta och hoppas på ett resultat som går att påverka.

Onsdagen var jag ledig, då hann jag med att åka hem till David som va i stan ett par dagar. Han hade hittat ett par gitarrsträngar som han inte behövde så de fick jag överta! Perfekt eftersom två av strängarna gått av på min. Så nu är den nysträngad och fin! Fick även höra en ny houselåt som han har gjort. Grymt bra va den, blev nästan lite rörd. Han är så otroligt duktig på musik den grabben! Sen under kvällen träffade jag Emmelie, vi drack rödvin och åt lite gott hemma hos henne. Pratade i flera timmar och hade det nice. Fina Bosse va nyklippt och ville gärna hänga med oss, mest för att han ville ha ölkorv.

I torsdags va jag också ledig. Skönt! Jag föredrar ju lediga dagar. Som om jag va ensam om det..det är väl ingen som inte tycker om att vara ledig och fri?! 
Förra året fick pappa i julklapp stt jag skulle bjuda han på en hockeymatch, och i torsdags spela LHC mot HV så då passade vi på att gå på den. Mamma följde också med och det va en händelserik match även fast det inte blev så många mål. Huvudsaken va ju ändå att vi vann! Efter matchen mötte jag upp med ett gäng på Pitchers, och Jakob va en av dom!! Inte träffat han på över ett år så det va helt fantastiskt! Vi gick vidare till Yngves efter det, såklart! 

Under helgen kom Anna hem och vi åkte och tände ljus på farmor & farfars grav innan vi åkte ut till landet. Mamma och pappa va redan på plats, så det blev en riktigt mysig familjehelg! Blir ju inte jätteofta när man bor i olika städer så det va mysigt! 

När jag kom hem där ifrån så drog jag hem till Linnea. Vi köpte sushi och snacka lite. Började kolla på en skitbra film men såg aldrig klart den så vet inte hur det slutade dock.. Bra där!


Nu halvligger jag i soffan med en kopp kaffe och har tvn på som sällskap. 24Corren, min favoritkanal. Är ju trogen tittare kan jag säga.
Nu har dagens inslag gått runt typ 9 gånger så kanske borde byta kanal. Eller försöka få tummen ur och dammsuga som tanken med den här dagen är. Och tvätta. Men då underlättar det ju om man bokat tvättid..
Får nog åka hem och snylta på mamma o pappas tvättmaskin om det krisar.

Solen skiner nu, (vaknade till ösregn halv tolv så va inte jättemotiverande) så kan va bra att sätta igång med dagen. Ska träffa Sofia sen så har någonting skoj att se fram mot iallafall!!

XX