WEASE

Här ser ni mig. Och bakgrunden av det hus jag bor i. I skrivande stund är jag galet irriterad. Och jag vet inte riktigt om det är rättfärdigat att säga stt det är mina grannar jag är sur på. För om de hade vetat om att jag kan höra allt dom säger när de pratar i skrikvolym kanske de hade valt att sänka sina röster. Hade de vetat om att deras klumpedunshopp vibrerar i mina väggar hade de kanske chillat lite med sin ta-fatt-lek. Men nu är det så att jag inte på något sätt hintat om att jag störs av det. Och därför känns det inte heller helt hundra att ligga här i sängen och va irriterad på dem. För det kunde lika gärna varit tvärt om, jag har ju ingen aning om ifall de stör sig på mig, eftersom de inte heller någon gång nämnt något.

Problemet i det här är för mig hur jag ska ta upp det. Jag vill inte va surkärrings-grannen som skriver arga lappar. Samtidigt som det är exakt vad jag skulle behöva för att lugna ner mig just nu. 

Jag vill inte plinga på för jag har tvättat bort facet och bytt kläder, men det skulle va det mest effektiva och schyssta sättet tycker jag. Skulle någon plinga på och säga hur det ligger till skulle jag nog skämmas ihjäl men ändå va tacksam över att det blivit skött på ett ärligt sätt.

Vi får väl se. Jag ger det ytterligare (igen) en chans till. Sen smäller det! (I väggen)