WEASE

Har börjat att bli allt mer irriterad över att det alltid är så viktigt att stämma överens med människors bild av hur man ska va hela tiden. Hur någon annan förväntar sig mig bete mig. Hur det är som förutbestämt va man vill få för svar, vilken reaktion man väntar sig etc. 

Jag är trött på hela paketet innehållande 

"Men du som alltid är så...!"

 Jag som alltid är så vad? Alla människor förändras från dag till dag, vecka till vecka, ja ni fattar ju för det här gäller ju oss alla. Man bottnar på en grund självklart. Men beroende på hur livet ser ut så väljer man väl också ett lämpligt förhållningssätt till det antar jag? 

Man ler inte dygnet runt om man till exempel måste städa upp hotellrum där några idioter levt som om de var det största som hänt världshistorien. 

Men bara där när man snuddar vid 'städerska' målas en hel förutfattad färdig mall upp över hur en sådan person är och lever. Eller? Jag vet inte, ett tag arbetade jag just med att städa efter andra. En kort period. Jag kommer förhoppningsvis aldrig göra det igen. Men jag identifierar mig inte med mitt arbete. Jag var inte mitt jobb. 

Och jag är inte densamma som jag var när jag gick i högstadiet eller gymnasiet. Men för dem jag inte träffat speciellt ofta sedan de perioderna i livet så kan jag förstå om de fortfarande ser på mig som den jag var då. Mycket annat finns ju inte att gå efter. Om man inte har varandra på Facebook och instagram såklart. För då kommer ytterligare ett grej som jag kan störa mig ganska grovt på. Utifrån vad man väljer att visa där, hur öppen eller svår man väljer att va så drar människor sina egna slutsatser. Ofta kanske missuppfattat. 

Att kolla runt på instagram ett tag får hjärnan att börja äta upp sig själv och ruttna på samma gång. Säg att fem personer lägger upp en bild var. Alla lägger upp den bästa bilden från vad de gjort den senaste veckan. Då får ofta min hjärna det till att det skulle kunna vara varje person som har gjort fem roliga saker. Vet inte om jag förklarar det här dåligt men jag hoppas att det går att förstå poängen. Det blir en ytterst onödig stressfaktor..